Published with Blogger-droid v1.6.7
2010-07-20
Downtown Chicago
Efter en lång taxitur så fick vi vår frukostkaffe. Det är rysligt svårt att hitta bra kaffe i USA. Tricket är att hitta ett bra café, därefter be dom om den starkaste kaffen dom har. Lägg sedan till att du vill ha en extra shot espresso i samma mugg. Då blir det rätt ok. Typ som automatkaffe i Sverige. Just ja, glöm inte att säga nej till socker eller annan sirap som dom vill hälla i. Dom älskar nämligen att hälla i mängder med kaffesirap, ungefär 5 gånger mer sirap än vad man får på ett svenskt café. Odrickbart!
Sedan började vi promenera runt i Chicagos stadskärna. Här är John Hancock-byggnaden från gatunivå. Mäktig.
Alldeles bredvid skyskraporna så har de behållit gamla fina byggnader. Riktigt välplanerat faktiskt. Relativt många parker och träd med. Riktigt fint.
Efter c:a 3 timmars promenerande i centrum så kom vi på att vi skulle gå ut till piren (se även tidigare utsiktsbilder).
Sagt och gjort, efter c:a en timmes promenerande så var vi längst ute på piren.
Här ser vi John Hancock-byggnaden i bakgrunden där vi var "nyss".
(!)
När vi efter 7 timmars aktivt promenerande beställt en liten sallad till förrätt så insåg vi åter igen hur fel vi européer har med våra små portioner. Så här ska ju en förrättssallad se ut, ett halvt salladshuvud täckt med dressing och bacon. Det ska bli skönt att komma hem igen. Salladsbilden är från TGIF för övrigt, de hade en hel sida med bara Jack Daniels-rätter :-)Imorgon är det sista dagen i Chicago och USA. Vi kommer nog mest ta det lugnt. På onsdag flyger vi hem. På torsdag är vi hemma. Hemma hemma hemma. Känns vältajmat.
2010-07-19
Chicago by night
Ja, det här var allt vi producerade i bildväg idag, söndag.
Vi började dagen med rumsfrukost, fortsatte med lite läsa i sängen och latande. Sedan tog vi en biltur som slutade på restaurangen Hooters och köpte biobiljetter. Sedan såg vi filmen Inception i en gigantisk, men nästan tom biosalong. På vägen hem tog vi den här bilden på kvällstrafiken med hotellet i bakgrunden.
Imorgon ska vi nog åka in till downtown och titta på centrum på gatunivå.
Chicago från insidan
På kvällen gick vi till en lokal pub och åt miniburgers och drack öl. Ett störtskönt chicagoband spelade, som kallade sig The Residuals eftersom de alla egentligen tillhörde varsina andra band och alltså utgjorde residualen.
Murphy's Law. Det var ett mysigt ställe. Kan man säga. Typ. Larz tycker det är fel ord. En del av stammisarna tillhörde en klubb som kallar sig själva för änglar. Rakt fram syns barpersonalen, som båda var helt nya och inte riktigt hade koll på vare sig ölen eller menyn.
Chicago från ovan
Chicagobild på väg till John Hancock-byggnaden.
Här ser vi John Hancock-byggnaden på avstånd (den svarta med vita horn).
Väl framme bland alla skyskrapor så blev staden plötsligt väldigt annorlunda. Mycket grönt, folk som promenerade, hästar som drog vagnar...
En extrem kontrast från utkanterna och "the 'burbs".
Utsikten från John Hancock-byggnaden, aka "The John".
Stranden precis intill centrum.
Väl utanför ser vi upp dit vi just var.
Chicagos kända upphöjda tågbanor är tuffa att åka under.
Museum of Science and Industry
Väl framme i Chicago så kom vi på att vi skulle gå på museum. Museum of Science and Industry. Bra kombination för paret Stridh.
Redan i lobbyn började det roliga.
Inne på museet. Ja, det är riktiga flygplan och tåg, ej modeller.
Här är det dock modeller. Enormt välbyggda modeller av städer, vägar och järnvägar.
De hade även byggt en tornadosimulator som man kunde gå in i.
Gissa vem av oss som blev fascinerad i den här avdelningen.
Nere i källaren så hade museet en annan sorts utställning.
Något särskilt hände den 4:e juni 1944. Även 1976, men det är en annan utställning.
En äkta tysk U-båt från andra världskriget tillfångatogs det datumet! Detta är den enda intakta och bevarade tyska U-båten enligt museet. Vi tror dock att det kan finnas fler, antagligen i Europa, men ändå. Just denna U-båten sänkte 8 skepp, en ifrån att få Järnkorset.
Vi fick gå ombord med. En guidad tur genom hela båten. Dessvärre så var det fotoförbud inuti båten. Men har ni sett filmen Das Boot så vet ni ändå hur det ser ut.
På vägen därifrån så såg vi centrum, med tillhörande sandstrand.
Från Milwaukee till Chicago
På vägen från Milwaukee till Chicago så hittade vi den här. Ser inte så stor ut på den här bilden...
...men skenet bedrar. Achtung Panzer!
Den var STOR!
Sedan fortsatte färden mot Chicago. Vi slog av "motorvägsläge" för att se mer av det äkta USA. Det fick vi verkligen. I princip alla hus såg ut som på bilden. Alla har stora flaggor. Ingen vi pratat med än under hela färden har dock varit i fler än absolut max tre delstater. Så det är tur att de har sin flagga att vara stolta över.
Nämnde vi att vi slog av motorvägsläget på GPS:en? Det blev många såna här bilder. Tydligen så har Obama startat ett program för att bygga om vägarna. Det märktes. Så vi slog på motorvägsläget igen.
I USA är de väldigt miljömedvetna. Sa vi att bensinen kostar under 6 kr / litern?
Första skymten av Chicago. Samt bilköerna och vägtullarna.
(!)
Så nu är vi framme i Chicago. Här stannar vi tills vi flyger hem.
2010-07-15
Milwaukee
Först stannade vi och köpte delar till vår HD. Mindre än halva priset jämfört med i Sverige.
Sedan bar det av mot museet.
Typisk bild av Milwaukee.
Vägen in till museet. Fullt med hojar.
Hillclimb-staty utanför museet.
Larz står och betraktar utsikten men vägrar lämna kaffepumpen. Ja, det var hyggligt kaffe på HD.
Riktigt häftig staty.
En massa HD-klubbar. Hittar du Luleå och Västerås på bilden?
Vi har besökt en massa HD-butiker i USA men bara en enda hade en Cross Bones hemma. Vi blev därför lite förvånade när den första MC:n vi såg på museet var en Cross Bones - i entrén till VIP-området... fint värre minsann.
Hur det hela började, se även den vanliga cykeln som hänger på väggen till vänster. HD tillverkade även vanliga trampcyklar i början.
Riktigt fin hoj, nummerplåten anger tillverkningsår.
Så fungerar en motor.Sara praktiserar.
Hur man tar isär en motorcykel.
Dom hade en hel vägg(!) med olika experiment- och race-motorer. Den här tex. Ser inte ut som en HD precis. Påminner mer om... ja, hur är det med motorkunskapen egentligen? ;-)
Den snyggaste HD-motorn någonsin, kanske även den mest kända?
Jepp, det är en Knucklehead - "knoghuvud"?
Samt den snyggaste framgaffeln någonsin. Med tanke på när den första tillverkades och att den fortfarande ser likadan ut så förstår man varför den är så "bra" som den är.
HD tillverkade även motorcyklar för andra ändamål än bara nöjeskörning. Snacka om "heavy duty".
De började även tänka på passagerarkomfort efter ett tag. Här sitter man skönt därbak.
Hillclimb-hoj.
Så kan hillclimb gå till.
Do you?Sara testar hillclimb.
Det är tanken som räknas.
Även HD hade en 70-talsperiod.
En vägg med HD-ägare som berättar om varför de kör MC.
Någon hade tråkigt, antagligen innan han/hon skaffade Internet-access.
Hmm... den är misstänkt lik en Ducati, vem var först tro? I bakgrunden syns den typiske amerikanske hojåkaren i dubbel upplaga.
Hojar fanns det väldigt gott om.
Kanske inte den mest storsäljande modellen av HD, men än dock en HD.
Förmedlar dock samma attityd som de andra HD-modellerna. Eller....?
Sara på strippen.
Racing-Sara.
Sara´s favoritmodell. Eller är det Sara som är favoritmodellen?
HD tillverkade även crossar. Detta var innan 1980, tydligen konkurrerade de med Husqvarna - gissa vilka som vann? Jepp, även Steve McQueen körde husky.
Ägarna till dessa är tämligen kända. Vet du vilka som körde dom? Vad heter filmen?
Sara "The Evel".
Originalet.
Han tävlar med både Salming och Carla i antalet frakturer och ärr.
De hade även med ett skelett för att visa på hur många ställen han brutit ben och bytt ut delar, tex levern. Det stod dock inte vilken sorts "olycka" som förorsakat leverbytet... Evel bröt vänster lårben 5 gånger. Han bytte även ut höftleden. Sara fann detta mest fascinerande på hela Evel-utställningen.
Hojen till vänster är alltså en av Evels motorcyklar. Notera bakfälgen, det syns ganska tydligt var han landade ;-) Den gula crossen på bilden är en modern showmotorcykel som används i tex X-games. Evel var minst sagt en föregångare.
På vägen från museet så såg vi Milwaukees andra stolthet, Miller-bryggeriet. Vem som dricker Miller vet vi dock inte.
Genom hela USA så har en sak varit exakt likadan i alla stater och lika irriterande. Nämligen tail-gating. Amerikaner gillar nämligen att ligga JÄTTENÄRA bilen framför. Här kör vi c:a 110km/h och bilen bakom ligger en meter(!) bakom oss. Detta fenomen har ingenting med köer att göra utan de gör det även om vägen är tre-filig och helt tom, då kör de ikapp en och lägger sig en till två meter bakom. Kan någon snälla förklara varför de gör så? Idioter. Men så är i princip alla bilar vi sett krockade med.Imorgon så åker vi till Chicago. Undrar om de kör bättre där... ha-ha.
Subscribe to:
Posts (Atom)