Stora bonsaierna

Family Mart

Jag har hört att det här är räddningen förutom 7/11. Förmodligen var det till och med bättre än 7/11. Family Mart. Köpte snacks och en starbucks kaffe latte på burk (!). Det är svåååårt att hitta caffe latte i Kyoto.

Vägen hem

Mätt och belåten på väg hem från sushimaten.

(Ja! Den uppmärksamme ser att det står Café och World Coffee på skyltarna. Tyvärr stängde de just när jag gick förbi. Men en annan dag ska det kaffet utvärderas. Risken som finns är att det är jättedyrt eftersom det är exotiskt och inte bara te.)

Levador?!

Hittade sushi till slut

Jag fick gå en bra bit för att hitta sushi faktiskt. Det kanske förvånar många (mig), men det finns mycket mer japansk mat än så. Och de serverar den mest överallt bakom små söta förhängen. Dock skrattade de när jag sade sushi och vinkade mig vidare nedåt gatan hela tiden. Tills jag hamnade här.

Det var ett fantastiskt välkomnande, som de även visade andra, inhemska gäster. Det blev lite trixande med att förklara vad jag ville ha, men till slut kom vi överens om "mini-sushi" (duh). Till det en japansk öl, Asahi.



Först fick jag en bricka med ölen, någon konstig grönsaksförrätt och en varm våthandduk. Den ska man torka sig på innan man äter, eftersom man äter sushi med händerna (tror jag ^^).

Sedan kom sushin. Det var en bit till från början, men den stoppade jag i mig innan jag hann fota. Det var fantastiskt gott. Som hemma, men goooodare. Dock åt jag inte den vitaste biten där, squiden. Den var seg som jagvetintevad och smakade typ ingenting. Men kul att prova.

Jag blev jättemätt och betalade ungefär 130 kr för alltihop. Det var mycket arrigato och övriga gäster, bland annat en familj som satt på "tatami" (korrekt rätt?) och åt.

Apropå det så var jag i en klädaffär och provade en kjol strax innan. Japansk design, som hon så noga påpekade. När jag skulle prova var provrummet upphöjt med matta, vilket innebär "tatami", så hon hojtade rätt bra när jag var på väg upp med skorna på. Dem ska man ta av sig. Läxa. Sedan måste man kliva i skorna igen när man går ner, annars är det lika illa åt andra hållet.

Fin port bara

Bonsai!

På väg ut för att leta mat efter dusch och bloggning så hittade jag den här söta krukträdgården. Någon har en hobby.

Cross bones

Ducati?

Eller vänta, det är ingen Ducati(!)

Hotellrummet

Ganska trångt och litet så där vid första anblick.


Men här får alltså en halvstor säng plats, liksom skrivbord, vattenkokare, tv, kylskåp, etc.


I badrummet kan man bada om man är pygmé. Annars duschar man. Grymt bra tryck i rören, dock svårt att ställa in rätt värme. Man får ställa in en gång och sedan hålla sig till det resten av duschen. Kommer man åt ett vred så blir det kokhett/iskallt.

Gott om prylar fick man också. Det visste ju inte jag. Det var ju därför jag hade övervikt på planet. För att jag inte vågade tro att jag kunde köpa schampoo etc på japanska. Men här är det ju fullt av grejor och flaskor.



Och den obligatoriska japanska toaletten så klart.
Komplett med rufsig, svettig och trött fru Stridh.

Efter den här bilden fick jag igång datorn, internet (aka livet) och duschade. Skönaste duschen ever. Så skön att jag piggnade till mycket nog för att blogga bilder. Nu ska jag försöka läsa, äta och hålla mig vaken till sisådär åtta iaf, så borde jag ha vänt dygnet rätt för den här delen av världen. Får väl återkomma om hur det gick med den saken.

Imorgon blir det mer utforskning och gärna hitta en extra väska att resa vidare med om en vecka.

Den obligatoriska japanska toaletten

En sån här är standard i Japan. Det finns stjärtvärme, olika spolningar av olika hårdhet och åt olika håll..

Jag har så klart provat. Det var okej. Sedan hittade jag handtaget där man faktiskt spolade. Puh. Tog ett tag.

Konferenshotellet

På min lilla promenad passade jag på att leta reda på konferenshotellet, som ligger ett par kvarter ifrån mitt hotell. Inte lika fin omgivning (om än utan rovfåglar) och ganska trist fasad. Typiskt japansk: Antingen är husen gamla och pittoreska eller så är det grå grå grå beiga. Lite som japanerna själva ännu så länge, faktiskt.

Elledningar och automater

Det som känns mest japanskt, eller Kyoto just nu är sådana här smala gator med nästan obefintliga trottoarer, elledningar som både är många, hänger lågt och ser hopknypplade ut av någons mormor, samt automater i gathörnen.

Automaterna verkar kunna innehålla i princip vad som helst. Det verkar ju vara osedvanligt bra sätt att få tag i svalkande dryck (har jag sagt att det är olidligt varmt?), så jag passade på att fråga en herre som skulle köpa något, om hur man gjorde.

Han kunde inte engelska, men han förstod ju vad jag ville, så han visade glatt. Först öppnar man en lucka intill automaten (ser ut som en kiosklucka). Där tar man ett kort som ser ut som någons legitimation. Sedan blippar man det i automaten. Då kan man lägga i pengar och trycka på vad man vill ha. Sedan får man växel ner till varenda liten yen och produkten. Smidigt. Men intressant. Vad är dealen med blippkortet? Så långt sträckte sig inte vår kommunikation, tyvärr.

Överfallsvarning

Det första jag gjorde efter att ha dumpat bagaget på hotellet, och hade tre timmar över tills jag fick rummet, var att jag gick till Old Imperial Palace Garden ("parken") och tänkte sätta mig, vila benen, äta en macka och titta på kartor.

Det gick bra. Men efter halva mackan sveper plötsligt något ljusbrunt och luddigt ned från himlen och försöker stjäla mackan! Jag skriker förstås. Sedan ser jag att det är en stor rovfågel som flyger iväg (utan min macka - jag höll i den). Halvt ihjälskrämt stoppar jag genast i mig resten av mackan och tänker väl inte direkt ha picknick där igen. Eller jag menar.. jag ska så klart lura chefen att det är bra att äta macka där. ^^

Jag har ju hört att kriminaliteten i Japan är i princip noll vad gäller rån och småstölder, fickstölder och liknande. Det visste nog inte den här falken, eller vad det var.

Old imperial palace

Rakt över gatan från hotellet finns den här lilla pärlan.

Får återkomma med lite bilder på hotellet. Det är i alla fall ett ställe som lever upp till japanförväntningarna.

De specialiserar sig på bröllop. Det finns ett kapell och en massa brudar, möhippsgäng och brudpar som springer runt och är nerviga.

De är fruktansvärt hjälpsamma, hälsar noga varje gång de ser en, frågar om de kna hjälpa till så fort man ser vilsen ut och tar 67 kr för en cappuccino á la selecta. Men de har iaf internet.

Rakt över gatan ligger iaf Old Imperial Palace Garden. Det är en stor park med olika hus och konstigheter.

Kyoto

Framme i Kyoto. Massor av tempel och "shriner", lustiga elledningar och smala gator med mycket trafik.

Floran

Det var väldigt slående vilken annorlunda flora det var.

Massor av enar. En del så här lustigt spiralväxande.

Sedan bambu och något som såg ut som rhododendron och en massa andra träd och buskar jag kopplar till fina trädgårdar, men som här verkar vara "skog".

Japanska berg

Så här ser det ut överallt, men med bättre skärpa. =)
Dalarna är djupare än vad som syns och många toppar högre än de här. Hela landet verkar vara uppbyggt av sådan här terräng. Och så går det vägar och slingrar sig fram, ofta genom tunnlar. Sedan ligger städerna inträngda där det är lite planmark.

Vägtullar och vänstertrafik

Vi åkte igenom ett otal sådana här. Stockholmare ska kanske inte klaga ändå.

Ett tecken på hur trött jag var: Det tog kanske 30 minuter innan jag insåg att det var vänstertrafik.

Första synen

Det första jag såg efter flygplatsen var det här. Det ser redan annorlunda ut. Jag önskar jag kunnat få till en bra bild från planet. Japan såg inte verkligt ut alls uppifrån.

Skyttel till Kyoto

Så här såg det ut i skytteln, dvs minibussen från 70-talet.

90 minuter skulle det ta sade han. Aircondition är påslagen, sade han. Det tog extremt lång tid och var extremt varmt, men det stämde nog ändå, det han sade. Jag var dock mest oerhört trött och törstig och orkade knappt titta ut längs vägen.

Skyttel från Osaka Kansai

När jag väl gått igenom alla kontrollerna var det dags att leta reda på skytteln jag reserverat plats på. Kansai är en liten flygplats. Det fanns inga taxfree-butiker. Däremot fanns det an ankomsthall full av små bås som det här, där det fanns hyrbilar, mobiltelefoner, turistinformation, starbucks med mera.

Genom att fråga alla som såg vettiga ut och inte lyckas, så frågade jag turistinformationen och fick direkt rätt vägvisning och dessutom en karta över Kyoto.

Skytteln jag skulle med hade så klart gått, men snart fanns det plats på nästa och världens gladaste chaufför sprang ut till bilen under glatt pladdrande.

Ankomst till japan

Kl 10.30 Flyg till Frankfurt. 2h
Kl 14.00 Flyg vidare till Osaka 11h

Första flighten gick lätt. Lagom lång. Dock är Lufthansa verkligen konstiga. Och stolarna var så klart jätteobekväma.

Men det var nästan halvtur att jag ens kom med. Min väska vägde 28 kg och 23 är max. Det kunde jag kanske ha räknat ut. Men eftersom jag egentligen fick ha två väskor med mig, så kunde jag köpa en pappkartong för 40 kr och lägga över lite grejor i, så löste det sig.

Andra flighten var låååång. Stolarna var lite bättre, Lufthansapersonalen likaså.

De första fyra timmarna gick fort. Jag läste och åt, drack lite bubbel och en whisky. Sedan insåg jag att jag borde försöka sova om jag skulle vara någorlunda vaken när jag kom fram klockan 8 (eller 01.00 svensk tid). Det gick jättebra. Men så smällde någon igen rullgardinen för mitt fönster så jag vaknade. Sen var det svårt att somna om igen såklart. Folk!

Men lite halvsömn blev det i alla fall. Sedan gav jag upp och såg en kass Mel Gibson-film och läste mer av den fantastiska Chelsea Cain (Läskigare än Dexter. Äntligen en bok blodig nog för mig.).

På vägen såg jag Uralbergen och eventuellt även Kinesiska muren.

När jag kom fram till Osaka så var det så klart en massa kontroller. Först fick vi gå igenom en temperaturkontroll. Har man feber så får man kanske inte komma in. Kontrollanterna hade liksom många japaner på planet munskydd. Jag vet inte varför.

Sedan var det passkontroll med fingeravtrycksregistrering, fotografering och inlämnande av blankett jag fyllt i om vad jag tänkte ta med mig in i landet.


- Har du med dig några svärd?
Tips: Svara nej.



Därefter fick man hämta bagaget äntligen. Det var spännande, för jag funderade lite på om en pappkartong klarade av att resa till Japan så där. Men det gick bra.

Sedan var det inlämning av en till, snarlik blankett och så utfrågning. Vad ska du göra i Japan? Vad är det för en konferens? När ska du åka? Var ska du bo? Ska du verkligen på en konferens? Ska du verkligen åka härifrån? osv

Men så frågade han vad det var för konferens och jag svarade "den handlar om en molekyl, som.." Då fick jag komma in. Mer ville han inte höra.