
Monstern
Efter en lång taxitur så fick vi vår frukostkaffe. Det är rysligt svårt att hitta bra kaffe i USA. Tricket är att hitta ett bra café, därefter be dom om den starkaste kaffen dom har. Lägg sedan till att du vill ha en extra shot espresso i samma mugg. Då blir det rätt ok. Typ som automatkaffe i Sverige. Just ja, glöm inte att säga nej till socker eller annan sirap som dom vill hälla i. Dom älskar nämligen att hälla i mängder med kaffesirap, ungefär 5 gånger mer sirap än vad man får på ett svenskt café. Odrickbart!
Sedan började vi promenera runt i Chicagos stadskärna. Här är John Hancock-byggnaden från gatunivå. Mäktig.
Alldeles bredvid skyskraporna så har de behållit gamla fina byggnader. Riktigt välplanerat faktiskt. Relativt många parker och träd med. Riktigt fint.
Efter c:a 3 timmars promenerande i centrum så kom vi på att vi skulle gå ut till piren (se även tidigare utsiktsbilder).
Sagt och gjort, efter c:a en timmes promenerande så var vi längst ute på piren.
Här ser vi John Hancock-byggnaden i bakgrunden där vi var "nyss".
(!)
När vi efter 7 timmars aktivt promenerande beställt en liten sallad till förrätt så insåg vi åter igen hur fel vi européer har med våra små portioner. Så här ska ju en förrättssallad se ut, ett halvt salladshuvud täckt med dressing och bacon. Det ska bli skönt att komma hem igen. Salladsbilden är från TGIF för övrigt, de hade en hel sida med bara Jack Daniels-rätter :-)
På kvällen gick vi till en lokal pub och åt miniburgers och drack öl. Ett störtskönt chicagoband spelade, som kallade sig The Residuals eftersom de alla egentligen tillhörde varsina andra band och alltså utgjorde residualen.
Murphy's Law. Det var ett mysigt ställe. Kan man säga. Typ. Larz tycker det är fel ord. En del av stammisarna tillhörde en klubb som kallar sig själva för änglar. Rakt fram syns barpersonalen, som båda var helt nya och inte riktigt hade koll på vare sig ölen eller menyn.
Chicagobild på väg till John Hancock-byggnaden.
Här ser vi John Hancock-byggnaden på avstånd (den svarta med vita horn).
Utsikten från John Hancock-byggnaden, aka "The John".
Stranden precis intill centrum.



Chicagos kända upphöjda tågbanor är tuffa att åka under.
Väl framme i Chicago så kom vi på att vi skulle gå på museum. Museum of Science and Industry. Bra kombination för paret Stridh.
Redan i lobbyn började det roliga.
Inne på museet. Ja, det är riktiga flygplan och tåg, ej modeller.
Här är det dock modeller. Enormt välbyggda modeller av städer, vägar och järnvägar.
De hade även byggt en tornadosimulator som man kunde gå in i.
Gissa vem av oss som blev fascinerad i den här avdelningen.
Nere i källaren så hade museet en annan sorts utställning.
En äkta tysk U-båt från andra världskriget tillfångatogs det datumet! Detta är den enda intakta och bevarade tyska U-båten enligt museet. Vi tror dock att det kan finnas fler, antagligen i Europa, men ändå. Just denna U-båten sänkte 8 skepp, en ifrån att få Järnkorset.
Vi fick gå ombord med. En guidad tur genom hela båten. Dessvärre så var det fotoförbud inuti båten. Men har ni sett filmen Das Boot så vet ni ändå hur det ser ut.
På vägen därifrån så såg vi centrum, med tillhörande sandstrand.
På vägen från Milwaukee till Chicago så hittade vi den här. Ser inte så stor ut på den här bilden...
...men skenet bedrar. Achtung Panzer!
Den var STOR!
Sedan fortsatte färden mot Chicago. Vi slog av "motorvägsläge" för att se mer av det äkta USA. Det fick vi verkligen. I princip alla hus såg ut som på bilden. Alla har stora flaggor. Ingen vi pratat med än under hela färden har dock varit i fler än absolut max tre delstater. Så det är tur att de har sin flagga att vara stolta över.
Nämnde vi att vi slog av motorvägsläget på GPS:en? Det blev många såna här bilder. Tydligen så har Obama startat ett program för att bygga om vägarna. Det märktes. Så vi slog på motorvägsläget igen.
I USA är de väldigt miljömedvetna. Sa vi att bensinen kostar under 6 kr / litern?
Första skymten av Chicago. Samt bilköerna och vägtullarna.
(!)
Så nu är vi framme i Chicago. Här stannar vi tills vi flyger hem.