Det som känns mest japanskt, eller Kyoto just nu är sådana här smala gator med nästan obefintliga trottoarer, elledningar som både är många, hänger lågt och ser hopknypplade ut av någons mormor, samt automater i gathörnen.
Automaterna verkar kunna innehålla i princip vad som helst. Det verkar ju vara osedvanligt bra sätt att få tag i svalkande dryck (har jag sagt att det är olidligt varmt?), så jag passade på att fråga en herre som skulle köpa något, om hur man gjorde.
Han kunde inte engelska, men han förstod ju vad jag ville, så han visade glatt. Först öppnar man en lucka intill automaten (ser ut som en kiosklucka). Där tar man ett kort som ser ut som någons legitimation. Sedan blippar man det i automaten. Då kan man lägga i pengar och trycka på vad man vill ha. Sedan får man växel ner till varenda liten yen och produkten. Smidigt. Men intressant. Vad är dealen med blippkortet? Så långt sträckte sig inte vår kommunikation, tyvärr.
