2010-06-06

Welcome reception, oh yes indeed

Lite avvaktande klev jag in på välkomstmottagningens buffé och tänkte: "Här känner jag ju ingen. Nu blir det som i Danmark där jag stod och tittade på mest när andra åt och kom ikapp gamla vänners nyheter."

Men det första som hände var att jag kände igen en massa referensnamn. Då blev jag iofs mest nervös istället för uppgiven. Men så började en av dem prata med mig och det var ju trevligt.

Sedan tog jag för mig av buffén och där hittade jag människor hemifrån Uppsala. Sjukt. Här kan man jobba med samma molekyl i samma hus och man har ingen aning om det. Inom olika områden visserligen, men ändå. Det var riktigt trevliga människor. Och inte stod vi och pratade svenska heller, om ni trodde det ;) Där var det nämligen både en polska, en holländska och en finska med i gänget. Typiskt Akademia.

Men stunt i folket! Det ska handla om buffén! Först ett smakprov..


Trevligt utplacerade avlastningsbord och lagom mingelvänliga avstånd mellan dem. Utplacerade fanns flaskor med öl på is och längre bort även ett bord med vin och juice.


Buffén ni ser i bakgrunden är alltså konstruerad av japansk kallmat. Sushi, kyckling, frukt och saker jag inte vet vad det var. Allt jag hann smaka var supergott! Sushin var fantastisk. Och då åt jag ändå fantastisk sushi igår också.


Allt var väldigt vackert upplagt. Nästan så man inte vågade ta. De där sparrisarna runt kanten t ex, som är nedstoppade i klickar av röra. Omöjliga att ta med sås till utan att kladda ner bordet.


Roullader av okänd substans.


Där stod även en man och karvade skinka direkt på plats.



Här syns någons giriga fingrar greppa godsakerna.

Men... det godaste stod den här mannen för, som ni ser i bakgrunden. Han stekte KÖTT på ett stekbord. Han stekte dem helt perfekt lagom mycket. Den exakta medium rare som jag vill ha den. Och vilket kött sedan... så mört att det liksom föll samman. Fullständigt lättuggat. Så lagom härligt smörigt och ja.. Det bästa kött jag någonsin smakat, det var de här två små munsbitarna i Japan. Ledsen Stridhmaken, men nu är din baconlindade oxfilé nog tvåa ändå. Den må vara rökigare och fantastisk.. men den här alltså.. Iofs.. om han dessutom hade fått röksmak på köttet? Nej.. jag dör..

Allt som allt, oavsett diskussioner om vilket kött som faktiskt vinner Fru Stridhs Kött-VM, så var det den godaste buffé jag ätit. Lätt. Utan tävlan.

Och därmed kan jag åka hem då eller? Nja, det här var ju bara välkomnandet. Nu börjar konferensen. Jag satte upp min poster på sin plats i postersalen. Där har de smällt in kanske 150 postrar på skärmar. Det är så smalt mellan skärmarna att man knappt kommer fram.. Jag vet inte hur det ska fungera. Om man står där som instruerat under hela postersessionen, så kommer man kanske inte fram för alla posterägare som dräller.

Fick genast en komplimang för snygg poster iaf. Alltid något.

På onsdag är det dessutom Banquet. Vad tänkte de servera då, tro? ...som toppar det här? Jag förgås av spänning, på riktigt. Dessutom ska jag tråka chefen med att han missade den här buffén. Vilken miss..