Vi lämnade så småningom Nashville efter en låååång natt (o ve), men stannade kvar i Tennessee.
I Lynchburg, Tennessee finns nämligen Jack Daniel's Destillery, som är nationens äldsta registrerade (dvs moonshine räknas inte) destilleri. Och de gör all Jack Daniels och bara Jack Daniels.
Det fanns en hel del roligt bara i besökscentret, men på den egentliga rundturen fick man inte ta kort. Vi fick se allt. Mältning, destillator, mellowing (whiskyn får droppa genom flera meter kol), lagring och buteljering. På rätta ställena sade vår guide till oss att andas extra djupt för att få vår beskärda del av angels' share.
Till saken hör att den Jack Daniel's som säljs kallas Old No. 7. Varför vet ingen. Vi lyckades hamna på guidetur 7, den 7/7. Många sjuor var det, vilka tydligen alltid omger JD.
Landskapet var verkligen annorlunda från Kentucky. I Tennessee var det majs och majs och majs. Och hö. Och så mer majs. Vi förstår fortfarande inte hur naturen kan förändras så uppenbart just när man korsar statsgränserna.
Efter en hel del av det här landskapet kom vi fram till Savannah där vi tänkte stanna över natten. Men så kände vi... Nah. Och så åkte vi vidare en bit till.
Och så kom vi fram till Pickwick, vid Pickwickdammen, precis före gränsen till Mississippi.
I Pickwick mötte vi en långtradare och just då sade det PANG på vindrutan och vi fick ett stenskott som hette Åke eller Duga eller något lika rejält.
Alltså ville vi inte stanna i Pickwick heller. Det kändes för nesligt. Så vi åkte vidare. Här är början till solnedgången över det mycket blötare och djungligare Mississippi.
Men slutligen hamnade vi i Memphis, Tennessee, precis vid gränsen mot Mississippi. Hit kom vi sent, men vi fick rum på Red Roof Inn för rekordlågt pris: $50. Dvs ca 500 kronor.
