Dagen började mulet. Vi såg en del regn längre fram...
...sedan såg vi det lite närmare.
Vi råkade åka genom Iowa.
En typisk vy.
Sedan upptäckte vi att V-power har ännu lägre oktan i Nebraska (ja, nu är vi i Nebraska).
Så här såg landskapet ut i Nebraska. Ju längre västerut vi åkte, desto mer slätt blev det: The Great Plains.
Vi hittade Göteborg. Eller Gothenburg, Nebraska.
Ännu längre in i Nebraska såg det istället ut så här.
Lilla huset på prärien?
Men tydligen bor de ibland likadant i Nebraska som i Arkansas.
Begagnad skördetröska någon? Det fanns även traktorer. Mest trasiga.
Just som vi svängde ut från Alliance, Nebraska (där vi inte tankade) mot Keystone, South Dakota, kom det ett litet oväder över prärien.
Här... tankade vi. Då hade vi suttit i 32 km och hoppats att motorn inte skulle gurgla till och stanna. Då hade vi suttit de sista 4 km och kört på ångorna. Så kan det gå när man inte tankar där man kan på Great Plains. Nu vet vi att man kommer 400 miles på en tank. Inte mer. Vi vet också att man inte kör förbi den enda macken på prärien. Igen.
Det måste vara en fotografs paradis.
Vilda västern.
Kor. Överallt kor. Inga bison. =/
Till slut, efter ca 11 timmars bilfärd, såg vi skylten.
Det blev bergigare, med skog och hjortar.
Keystone, South Dakota.
Vi åkte upp mot Mount Rushmore och det var ett otroligt stenlandskap omkring oss.
Ser ni något som sticker ut?
En del stenar såg ut som att de ville glida ner från berget och över bilen.
Dags för en amerikansk helgedom.
Känner ni pampigheten? Hör ni änglatrumpeterna? Larz hävdar dock att det är flaggorna för de sovjetiska delstaterna.
The Beatles.Eller som andra säger, Mount Rushmore, presidenterna. Larz hävdar bestämt att det är Lenin, Engels, Stalin och Marx (eftersom flaggorna representerar sovjetunionens stater på den tidigare bilden).
Utsikten uppifrån berget. Där nere anar vi ett av hotellen i Keystone.
Utsikten uppifrån h/motellrummet. Den här gången blev det Super 8.
Sedan gick vi och åt på restaurangen Grizzly Creek. Maten var överraskande god, riktigt riktigt god. Här syns Saras bisonbiff. I bakgrunden Larz half-rack ribs.
Provade Bear Claw som efterrätt. Stor nog att dela. Verkligen. Och jättesmarrig. Under grädden och chokladsåsen gömmer sig vaniljglass och en chokladkaka med chokladmousse inuti.
Här är vi nu.
Imorgon far vi österut igen. Vi kommer att övernatta ett par gånger på vägen och avsluta resan med några dagar i Chicago innan vi flyger hem.
