Badlands

På väg mot Sioux Falls kunde vi inte låta bli att svänga av mot något vi såg på en skylt och hade hört talas om i Keystone, nämligen Badlands. Bara namnet låter ju som att det skulle kunna vara skoj.

Badlands är en nationalpark och vi fick betala inträde. "This better be good", tänkte vi.

Det var bra. Riktigt, riktigt bra. Mäktigare än Niagarafallen och häftigare än Mount Rushmore.

Överallt såg vi taggiga "klippor" av eroderad vulkanaska. Den ena bergsåsen var värre och mer fantasifull än den andra.




Iiiik!! Stamp-stamp-stamp efter den skylten.


Här lekte de cowboysare och indianer. Fast de lekte inte.



Vägarna man åkte runt i Badlands på var också häftiga.







Nästan så att man kan missta Badlandsöknen för en sandstrand?

Nu kommer en utmaning! Kan ni urskilja bergsgeten exakt mitt i bilden, som ligger på en klippa med sin lilla killing?

Nästa utmaning! Ser ni präriehunden som iakttar oss från sin bohålekulle?



Ser ut som ett slott. Kanske från en fantasyroman. There be dragons?

Det finns miljarder fler bilder, men nu har vi iaf skissat upp lite för er ungefär hur det var. Vill någon ge sig på den prövningen, så kan vi erbjuda diabildsvisning någon gång framöver. ;)


Slutligen.. Var är vi nu? Jo här.

Imorgon bär det av mot Milwaukee.

Mer Rushmore

Vi började dagen med att ta en till titt på Rushmore. Den här gången i morgonljus. Först ut var Lenin. Vi menar Gutzon Borglum, skulptören.

Sedan såg vi herrarna i berget igen. Det var en helt annan finish på dem i morgonljuset. Där de igår kväll i dimman såg ganska slitna och skrovliga ut, såg de idag polerade ut och som nya.


På väg ut fick vi syn på den här gynnaren. Vi vet inte om det är Piff eller Puff, men vi fick tala om för amerikanerna som skockades runt oss för att se vad vi tittade på, att det var en jordekorre. Ibland blir man lite trött... Jordekorren blev nästan en större attraktion än presidenterna och det var en betydande hoper som stod och fotade Piff/Puff när vi gick därifrån.

Sedan tänkte vi göra en favorit i repris och åka lite helikopter.



Helikoptern anländer.

Vår pilot! En tuff brud.

En översiktsvy över både Mount Rushmore och besökskomplexet framför med parkeringar, gift shop etc osv.




Helikoptern vi åkte med.

Sedan lämnade vi Keystone och började vår färd mot (trodde vi) Sioux Falls.

På vägen ut körde vi förbi ett riktigt västernlandskap med konstiga pinniga träd på en kulle.

Vi råkade köpa en iPad. Den lilla värstingen (3G, 64GB) finns till salu när vi kommer hem (c:a-pris i Sverige ~11 000kr).

Från Kansas till South Dakota, via Iowa och Nebraska

Dagen började mulet. Vi såg en del regn längre fram...


...sedan såg vi det lite närmare.

Vi råkade åka genom Iowa.

En typisk vy.

Sedan upptäckte vi att V-power har ännu lägre oktan i Nebraska (ja, nu är vi i Nebraska).

Så här såg landskapet ut i Nebraska. Ju längre västerut vi åkte, desto mer slätt blev det: The Great Plains.

Vi hittade Göteborg. Eller Gothenburg, Nebraska.

Ännu längre in i Nebraska såg det istället ut så här.



Lilla huset på prärien?





Men tydligen bor de ibland likadant i Nebraska som i Arkansas.

Begagnad skördetröska någon? Det fanns även traktorer. Mest trasiga.

Just som vi svängde ut från Alliance, Nebraska (där vi inte tankade) mot Keystone, South Dakota, kom det ett litet oväder över prärien.




Här... tankade vi. Då hade vi suttit i 32 km och hoppats att motorn inte skulle gurgla till och stanna. Då hade vi suttit de sista 4 km och kört på ångorna. Så kan det gå när man inte tankar där man kan på Great Plains. Nu vet vi att man kommer 400 miles på en tank. Inte mer. Vi vet också att man inte kör förbi den enda macken på prärien. Igen.

Det måste vara en fotografs paradis.

Vilda västern.

Kor. Överallt kor. Inga bison. =/


Till slut, efter ca 11 timmars bilfärd, såg vi skylten.

Det blev bergigare, med skog och hjortar.

Keystone, South Dakota.

Vi åkte upp mot Mount Rushmore och det var ett otroligt stenlandskap omkring oss.

Ser ni något som sticker ut?

En del stenar såg ut som att de ville glida ner från berget och över bilen.

Dags för en amerikansk helgedom.

Känner ni pampigheten? Hör ni änglatrumpeterna? Larz hävdar dock att det är flaggorna för de sovjetiska delstaterna.



The Beatles.

Eller som andra säger, Mount Rushmore, presidenterna. Larz hävdar bestämt att det är Lenin, Engels, Stalin och Marx (eftersom flaggorna representerar sovjetunionens stater på den tidigare bilden).

Utsikten uppifrån berget. Där nere anar vi ett av hotellen i Keystone.

Utsikten uppifrån h/motellrummet. Den här gången blev det Super 8.

Sedan gick vi och åt på restaurangen Grizzly Creek. Maten var överraskande god, riktigt riktigt god. Här syns Saras bisonbiff. I bakgrunden Larz half-rack ribs.

Provade Bear Claw som efterrätt. Stor nog att dela. Verkligen. Och jättesmarrig. Under grädden och chokladsåsen gömmer sig vaniljglass och en chokladkaka med chokladmousse inuti.

Här är vi nu.


Imorgon far vi österut igen. Vi kommer att övernatta ett par gånger på vägen och avsluta resan med några dagar i Chicago innan vi flyger hem.