Kl 10.30 Flyg till Frankfurt. 2h
Kl 14.00 Flyg vidare till Osaka 11h
Första flighten gick lätt. Lagom lång. Dock är Lufthansa verkligen konstiga. Och stolarna var så klart jätteobekväma.
Men det var nästan halvtur att jag ens kom med. Min väska vägde 28 kg och 23 är max. Det kunde jag kanske ha räknat ut. Men eftersom jag egentligen fick ha två väskor med mig, så kunde jag köpa en pappkartong för 40 kr och lägga över lite grejor i, så löste det sig.
Andra flighten var låååång. Stolarna var lite bättre, Lufthansapersonalen likaså.
De första fyra timmarna gick fort. Jag läste och åt, drack lite bubbel och en whisky. Sedan insåg jag att jag borde försöka sova om jag skulle vara någorlunda vaken när jag kom fram klockan 8 (eller 01.00 svensk tid). Det gick jättebra. Men så smällde någon igen rullgardinen för mitt fönster så jag vaknade. Sen var det svårt att somna om igen såklart. Folk!
Men lite halvsömn blev det i alla fall. Sedan gav jag upp och såg en kass Mel Gibson-film och läste mer av den fantastiska Chelsea Cain (Läskigare än Dexter. Äntligen en bok blodig nog för mig.).
På vägen såg jag Uralbergen och eventuellt även Kinesiska muren.
När jag kom fram till Osaka så var det så klart en massa kontroller. Först fick vi gå igenom en temperaturkontroll. Har man feber så får man kanske inte komma in. Kontrollanterna hade liksom många japaner på planet munskydd. Jag vet inte varför.
Sedan var det passkontroll med fingeravtrycksregistrering, fotografering och inlämnande av blankett jag fyllt i om vad jag tänkte ta med mig in i landet.
- Har du med dig några svärd?Tips: Svara nej.Därefter fick man hämta bagaget äntligen. Det var spännande, för jag funderade lite på om en pappkartong klarade av att resa till Japan så där. Men det gick bra.
Sedan var det inlämning av en till, snarlik blankett och så utfrågning. Vad ska du göra i Japan? Vad är det för en konferens? När ska du åka? Var ska du bo? Ska du verkligen på en konferens? Ska du verkligen åka härifrån? osv
Men så frågade han vad det var för konferens och jag svarade "den handlar om en molekyl, som.." Då fick jag komma in. Mer ville han inte höra.